pippiluring

Igår köpte jag min älskade cykel, den är underbar, fin och helt fantastisk. Den är helt fantastisk att cykla på. Men en händelse som skedde på hemvägen var att när jag cyklade på en grusväg så hörde jag att något ramlade av cykeln, ett klirrande ihärdigt ljud som fick alla mina hårstrån att resa sig! Min första tanke var att cykelfan kommer ramla ihop här och nu. Alla väskor jag har köpt under dom senaste tre veckorna har gått sönder så varför ska cykeln hålla? Jag vände om med cykeln för att kolla vad som ramlat av. Efter några sekunders letande kunde jag konstatera att de var en bit från min väska som ramlat av. Summa sumarum, min fjärde väska som är inhandlade under 3 veckor har gått sönder. Nu kan man undra vafan jag gör med mina väskor? De konstiga med hela väskhistoren är att jag inte gör något. Sista väskan låg i min fina cykelkorg och när jag kom in på grusvägen så orkade den inte något mer, den gav upp. Den gjorde som en ödla och släppte en del av sin svans. (En del på spännet) Så nu ska jag lämna tillbaka väskan, köpa mig en tygväska att ha på skolan och resten av tiden ska jag använda mina små väskor som har hållit i flera månader. Min cykel kommer aldrig att svika mig.

 

Sitter nu i min säng, utklädd till en misslyckad 70-tals tjej och dricker vin ur en mugg som jag tidigare under dagen druckit en resorb. Jag ska snart bege mig till Sofie på Ålidhöjd och "förkröka" innan vi drar på 70-tals kvällen. Jag har mått som skit under dagen men trotsade min hälsa och for på stadsvandringen. ASKUL VAR DE!! Jag faceplanta gräset, bytte kläder med en kille och stannade sura tanter på stan. Grannen i huset, hon ska bli polis märkte mitt hälsotillstånd i trappen och gav mig dessa peppande ord: Håll ut, de är snart slut! Vad hon inte vet är att vi ska hålla på i 5 veckor... Har jag inte blivit alkis då så kan de vara så att jag aldrig kommer bli de.