pippiluring

Sandra ringde mig idag.
Jag : Hej, har du verkar?
Sandra: Jag har fått en flicka.
Jag : Haha du ljuger.

Men så sant som de var sagt så hade hon fått en helt underbar mjuk liten bäbis. Hon var nog de finaste jag någonsin har sett. Även nu när hon har fått bäbis så känns allt så fruktansvärt overkligt. De har inte riktigt landat. De är som att "de är ett mellanrum mellan skallen och hjärnan" som Sasse så vackert uttryckte sig. Men hon har rätt. Ögonen har som inte hängt med huvet och för att försöka framkalla en slags verklighetskänsla så har man försökt chocka sig själv genom att skrika ut saker som : ¨
DE ÄR EN LITEN MÄNNISKA
HON KOMMER KUNNA GÅ, ÄTA OCH SÄGA ENS NAMN
HON HAR EN EGEN PERSONLIGHET
JAG FATTAR INGENTING!!!

Men mest chokad var nog moster Carro. Hon var som helt uppe i de blå. Undra hur lång tid de kommer ta innan hon landar på jorden igen.