Utkast: Feb. 22, 2012
aödkf
Kärlek
Kände som suget att skriva något igen när jag såg att Sasse började blogga och eftersom hon uttrycker så mycket hat i sin blogg har jag tänkt beskriva kärlek... till henne.
Du kan få mig att skratta utan att vara i samma rum
Jag älskar dina vitsar som kommer ur din mun
Ditt hår kan gömma nästan allt
Du var så fin i turkiet när du badade i kallt
Jag gillar dina skratt utan avslut
Jag hoppas vår vänskap aldrig tar slut
Du är så bra när du är smart
Jag vet att du tycker ditt hår egentligen är svart
De är de inte, de är mer brunt.
Om man räknar med de som inte är blont
Jag vet även att du hatar dåliga rimm
Där för slutar jag denna dikt utan ett sådant.
Jag älskar dig...
Hur kunde du?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/terrordadetinorge/article13392056.ab
Förövrigt är människor väldigt jobbiga.
JAHA?! säger jag och vänder mig om. JAG SOM TRODDE DU VILLE HA TE! Jag tar tag i hennes rullade hår och slår hennes huvud i stolen framför 4 gånger sen går jag ut. Okej, de gjorde jag inte men fick den bilden framför mig när jag tänker på henne.
Jag hatar verkligen människor...
Kanske någon...
Medelåldersmänniskor.
Självklart framkommer dessa ord av en händelse, nej två en två-på-rakenhändelse. När jag och Sandra med Minna i vagnen kommer mot gångtunneln så trycker vi på hissen. Hissen fungerar ej så vi vänder om för att ta trappen. Mot oss kommer ett onyktert medelålderspar vinglandes men glad i hågen och ta hissen (noterat att dom varken hade med sig cykel, barnvagn, rullator eller rullstol. Alltså fullt fungerande ben.) Vänligt säger jag till dom att hissen inte fungerar. "Jasså? Gör den inte?" säger mannen i sällskapet men han saktar inte ner utan fortsätter mot hissen för att försäkra sig om att jag inte drog en luring. Om dom nu skulle spara sig några steg kunde dom inte bara lyssnat på mig? När jag påpekar deras dumhet för Sandra som rullar ner Minna ner för rampen står de ett till medelålderspar och grovhånglar som bara halvunga/gamla människor gör. Hängandes över deras cyklar helt uppslukade av varandra står dom i vägen och märker inte att vi kommer. Vi är alltså tvugna att stanna för att titta på denna groteska händelse efter ett litet tag säger karln : "Står vi ivägen?" Ja, säger jag men de verkar som att de inte riktigt var tydligt nog eftersom han fortfarande stog kvar. Samtidigt som vi klämmer oss förbi medelålderspar nummer 2 kommer mannen från medelålderspar 1 för att kämpa få upp hissen åt sin fru med helt funkionella ben.
Ingen vet ifall det verkligen hänt.
Kommer ni ihåg just innan Carro skulle till London och några dagar senare skulle jag och Sandra till Turkiet? Ingen av oss trodde att allt skulle bli helt totalt annolunda. Alla trodde att Carro skulle komma tillbaka, ingen hade en aning om att Sandra skulle bli med barn.
Hela förra sommaren känns som en dröm, de känns som att de aldrig har hänt, som en svensk sommarfilm. Jag hoppas ni uppskattar förra sommaren lika mycket som jag och att vi någon dag när vi blir äldre tänker på allt vi hittat på tillsammans. Hoppas att ni då ler för er själva och tänker på vår egna brygga med ankorna. Tänk på personerna som gav er ett underbart minne. Försök komma ihåg så mycket som möjligt för jag har glömt när jag sist fick en kram av Carro. Jag älskar er väldigt väldigt mycket. Glöm aldrig bort de.
Nu förstår jag min mamma!
För er som inte träffat denna fantastiska unge så ska jag bara berätta de att hon är de underbaraste människan i hela vårat solsystem. Jag är så stolt att jag får vara gudmor till henne!
Vill du ligga med mig då?
En annan rolig kille som finns på krogen är han som trängs i baren även om de finns plats. Han lutar sig mot en med all sin kraft bara för att få en reaktion. När man vänder sig om så säger han: Får jag trängas här? Ler med hela ansiktet och känner att han nu har banne mig halva inne. Man tar bort deras leenden och förhoppningar med ett "Ursäkta?".
Minna.
Hur kan man ha så små händer? Hur kan man vara så otroligt söt?
Presenter.
Jag hittade även en present till mamma. Eftersom att jag inte köpte något till henne i födelsedagspresent så blev de en självklar present. Mamma är ju från Finland och därav (tror jag) hon älskar munmintrollet. När vi var på ikea for vi in på Ittala och där hittade hon en prydnad i from av Mumin. Hela familjen fanns ju självklar men mamma köpte bara eb. Hela vägen hem ångrade hon sig att hon inte köpte resten av familjen. Så nu när jag såg Mamma mumin stå där ensam på en hylla så kunde jag inte låta bli att dra fram kortet och ta hem henne till min lilla mamma.
Imma be..
Ska alldeles strax ner till stan för att boka klipptid, vilket verkligen behövs. Sen ska jag shoppa saker till Minna. Världens vackraste Minna. Jag ska även köpa mat så jag kan slänga ihop nått som vi ska äta hos Sandra. Jag, Sasse och Sara ska hälsa på hos henne idag. Oj kl är redan ett. Kommer inte hinna.. Undra vilken frisör jag tar denna gång.. Tror jag ska prova en heeelt ny..
"Hon finns!"
Jag : Hej, har du verkar?
Sandra: Jag har fått en flicka.
Jag : Haha du ljuger.
Men så sant som de var sagt så hade hon fått en helt underbar mjuk liten bäbis. Hon var nog de finaste jag någonsin har sett. Även nu när hon har fått bäbis så känns allt så fruktansvärt overkligt. De har inte riktigt landat. De är som att "de är ett mellanrum mellan skallen och hjärnan" som Sasse så vackert uttryckte sig. Men hon har rätt. Ögonen har som inte hängt med huvet och för att försöka framkalla en slags verklighetskänsla så har man försökt chocka sig själv genom att skrika ut saker som : ¨
DE ÄR EN LITEN MÄNNISKA
HON KOMMER KUNNA GÅ, ÄTA OCH SÄGA ENS NAMN
HON HAR EN EGEN PERSONLIGHET
JAG FATTAR INGENTING!!!
Men mest chokad var nog moster Carro. Hon var som helt uppe i de blå. Undra hur lång tid de kommer ta innan hon landar på jorden igen.
Precis vad svenskarna kände inte fanns.
"Hade jag varit kille hade jag grunkat i fosterställning."
Igår när jag kom hem från jobbet så spelade jag lite tvspel. Jag kände mig faktiskt ovanligt lycklig och lugn. Plötsligt ringer de på dörren. Självklart antog jag att de var Sasse som skulle komma men när jag stod i min trapp såg jag att de var storebror. Överlycklig och i hopp om att han bara ville hälsa på för att få en kram av sin älskade lillasyster rusar jag ner för trappen och öppnar dörren. Men ack så fel jag hade! De var en annan rödhårig kille... från radiotjänst. Mycket riktigt fick jag en snigel i ögat. Han undrade om jag betalade tv-licensen och nickade mot min tvspelsdosa som jag självklart hade min hand i högsta hugg. Skamset och inte förberädd på detta svarar jag nej. Han tar mitt personnummer osv. Självklart så måste jag klämma in att hans jobb är ett jävligt jobb. Han svarar då "De får jag höra ofta. Jag har jobbat med detta i 8 år." Hoppas han känner att han åstakommit något stort här i livet. Att han kan känna sig nöjd att han förstörd tillvaron för många människor.
Morgonstund har guld i mun
De var som att jag vaknade ur en koma och fick lära mig att gå igen för att sen kunna go crazy på dom som förstört min dag. Stället för att döda en massa männsikor så väljer jag att spela ASHÖG musik resten av min vakna tid denna dag.
Från helgen.
Ett tecken på att snart är de sommar.
Idag kom Sasse förbi och vi skulle sitta ute och sola. Efter en timma av sol och välmående så bestämde vi oss att piffa upp vardagen med en öl. Nu har äntligen sommaren börja komma på allvar. Vi planerade vart vi ska ligga och sola i sommar, var de kommer vara lä, vars de är mysigast osv. Denna sommar kommer bli awesome!
Jag är vidrig.
Trodde denna dag aldrig skulle komma men nu är den här och jag känner mig lika vidrig som en snigel. Att de skulle hända mig trodde jag aldrig, eller snarare visste att de aldrig skulle hända. Det är nämligen en tandläkare som sagt till mig att de inte skulle inträffa. Jag kunde gå säkert i resten av mitt liv. Men jag visste redan att tandläkare är sliska och äckliga så varför kunde dom inte vara lögnare med? VARFÖR JUST JAG?! Varför ska jag få en visdomstand? Att nånting är påväg ut ur mitt tandkött är då äckligt. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer måsta slita ut den. För måste jag de så måste jag nog tacka för min lånade tid här på jorden. Den har varit underbar fram tills idag.
